Den 27. november 1895 undertegnet Alfred Bernhard Nobel sitt testamente i Paris. Etter hans død i desember 1896 ventet mange med spenning på offentliggjøringen av testatemtets innhold, for det var alminnelig kjent at Nobel etterlot seg en av verdens største privatformuer. Til stor skuffelse for enkelte av hans slektninger og venner erklærte han som sin siste vilje:

"Öfver hela min återstående realiserbara förmögenhet förfogas på följande sätt: kapitalet, af utredningsmännen realiseradt till säkra värdepapper, skall utgöra en fond, hvars ränta årligen utdelas som prisbelöning åt dem, som under det förlupna året hafva gjort menskligheten den största nytta. Räntan delas i fem lika delar, som tillfalla: en del den, som inom fysikens område har gjort den viktigaste upptäckt eller uppfinning; en del den, som har gjort den viktigaste kemiska upptäckt eller uppfinning; en del den, som har gjort den vigtigaste upptäckt inom fysiologiens eller medicinens domän; en del den, som inom litteraturen har producerat det utmärktaste i idealisk rigtning; och en del åt den, som har verkat mest eller bäst för folkens förbrödrande och afskaffande eller minskning af stående arméer samt bildande och spridande af fredskongresser. Prisen för fysik och kemi utdelas af Svenska Vetenskapsakademien; för fysiologiska eller medicinska arbeten af Carolinska institutet i Stockholm; för litteratur af Akademien i Stockholm samt för fredsförfäktare af ett utskott af fem personer, som väljas af Norska Stortinget. Det är min uttryckliga vilja att vid prisutdelningen intet afseende fästas vid någon slags nationalitetstillhörighet, sålunda att den värdigaste erhåller priset, antigen han är skandinav eller ej."

For å lese hele testamentet, klikk her. 

och en del åt den, som har verkat mest eller bäst för folkens förbrödrande och afskaffande eller minskning af stående arméer samt bildande och spridande af fredskongresser.

Alfred Nobels testamente av 27. november, 1895

Enkelte av slektningene forsøkte å få testamentet erklært ugyldig, og de fikk til å begynne med støtte av Kong Oscar II, som mente at slektningenes rettigheter ikke kunne settes tilside på grunn av den aldrende Alfred Nobels vidløftige ideer. På konservativt hold i Sverige var det dessuten mange som ønsket å hindre realiseringen av testamentet fordi det var "upatriotisk" - prisene burde ha vært forbeholdt svensker. Men etter vanskelige og langdryge forhandlinger, der også den svenske regjering var involvert, greide eksekutørene Ragnar Sohlman og Rudolf Lilljequist til slutt å løse de juridiske flokene. Den 29. juni 1900 godkjente Kong Oscar II statuttene til den nyopprettede Nobelstiftelsen.

Dermed kunne Alfred Nobels store visjon endelig settes ut i livet. Den 10. desember 1901 ble de første Nobelprisene delt ut i Stockholm og Oslo.